cestlamort

ännu en bok uläst.. Tisdag, bara två dagar kvar på den här semestern.. Har lyckats läsa ut två böcker.. Den första är människohamn av john ajvide lindqvist.. Hans fjärde bok och lyckligtvis var den lika bra som hans andra böcker.. Det är lite samma känsla i alla böckerna. . Väldigt beskrivande, på något sätt ganska långsamma och självklart lite övernaturliga.. Den andra boken jag har läst ut är alltid odd av dean koontz.. Den var precis som hans andra böcker helt konstig Men på något vis ändå hur bra som helst.. Koontz lyckas skriva så att det övernaturliga vävs helt naturligt in i verkligheten.. Ska kanske ge mig på en till av hans böcker senare i veckan.. Fast de är nog större risk att jag fortsätter lyssna på the shadow is rising nu när jag väl ha kommit i gång.. Vi får se.. Det är bara två dagar innan jag åker hem.. Får se hur mycket jag hinner.. <br> Vi hörs snart.

midsommar-påkalla-öland <br> <br> Midsommar är över.. Kom till öland i går eftermidda, efter att ha tillbringat midsommarafton hos emma.. Nu är alla utom mamma och jag på väg hem.. Även oerhört söta kevin på bilden.. <br> Jag blir nog kvar här tills på torsda.. Ska bli skönt att bara ligga och slappa en vecka till innan jobbet börjar.. <br> <br> Nu ska jag leka lite med de båda hundarna.. Vi hörs senare..

Yey, sofie är tillbaka i svergie igen!!

Hoppas ni har saknat mig för jag har saknat er..
Kommer uppdatera med lite bilder och vad vi har haft för oss lite senare..

Måndag... Studentveckan är över. Halsen är död igen. Åker om ett par timmar.

Studenten blev även om det regnade väldigt rolig. Timmarna i skolan: med en frukost som inte blev uppäten, allmänt kaos när vi skulle fylla i mössona, många hade glömt sina pennor så de blev (inte för mig men ändå) lite väntan på vem som skulle få pennan sen. många foton(lägger ut några sen om jag hinner, har fel dator inkopplad), rörda lärare, förvåning över stipenderna, en lunch med skratt och oförberädda kort. Glädje/låstas hån/sång/skratt i idrottskorridoren innan vi spang ut i regnet. En kikeboplan full med folk med blommor, skyltar, nallar och diverse andra prylar och överaskningar. Marsch ner till brädholmen i regnet, sång igen, tappade blommor, ont i fötterna, kallt, glädje. Ett par  varv runt stan på ett lastbilsflak med klassen, ännu mer sång/skrik/skratt/visslande i pipor/champang/ ett roligt avslut på de tre åren som vi tillbringat tillsammans. Hem till en massa släkt, prat, god mat och presenter. Tack allihopa!


Lördag, nationaldag, joakims tjugoårsdag, trött, städande, kallt, tårta, Bil av oliv, en härlig svart-vit klänning, överfull buss ner till stan, förfest hos jocke, Youtube-barnprograms-klipp, fest hos danne, en vända in till stan, promenad hem igen, sova.


Vaknade i söndas av att min nya telefon ringer på högsta  volym, den spelade vissligen en bra låt men klockan 08.45 en söndag när man har varit uppe sen kvällen innan är det inte roligt. Kännde inte alls för att gå upp då, så bara att stänga av telefonen och fortsätta sova. Fast det gick inte så bra, gick upp bara efter typ en halvtimme. Stannade kvar i stan ett par timmar sen kom mamma och häntade mig så jag skulle kunna börja packa. Det däremot gick ganska bra, lyckades hitta och få ner "allt" jag ville ha med mig. Yttligare ett par timmar senare ringer jocke och säger att vi ska titta på film hos lisa. Bara att ställa om och åka ner till stan igen. Jag hann titta på nästan hela näst sista avsnittet av project runway, bara finalavsnittet kvar, och det går i kväll, lite störande. Vi tittade på Bolt sen hos lisa och det var lite som jens sa: varken lisa eller jag hade egentligen ingen anledning att säga varför vi inte hade sett den. Den var faktiskt bra, man kan ju undra hur man inte kan älska en film men ett psykiskt stört marsvin i..

Nu är det bara två timmar till vi börjar resan mot grekland. Tror jag har lyckats packa allt jag borde ha med mig. Men det får lösa sig i vilket fall:P Om 14 timmar efter en tågresa, en lång väntan i köpenhamn och ett par timmar på flyget är joakim och jag i ett typ 15 grader land. Skönt!!

Kommer antagligen inte kunna blogga under veckan. Det är riktigt svindyrt att gå ut på nätet utanför sverige med mobilen, men det kanske kommer nått sen ikväll..

Hade bra i det kalla regniga sverige!

1 dag kvar till studenten!!
Eller rättare sagt 16 timmar tills vi springer ut!

Det har varit en rolig studentvecka.
Måndag: Glassfika med annie. Kvällen tillsammans med emma = en masa prat och musik
Tisdag: Klassens dag på Bågis. Utklädda studenter (har tyvärr inga bilder och det skyller vi på lillebroren). Ett för en gång skull bra SAS. Förfest/midda hemme och jimmy, med Singstar, Taco och bra sällskap. Avslutning på La Scala
Onsdag: Blev en trött trolldag. Tema dag "Dont drink and drive" Regnväder, Sims3 som inte ville fungera. Uppblåsande av typ 50 ballonger.
Torsdag: Moster hemma. En massa handel inför imogon. Slöande.. Väldigt bra planerning..

Bara imån kvar. Jag hoppas verkligen att det inte kommer regna. Man kan ju hoppas men det ser inte ut som det kommer bli bra väder. SMHi säger bara regn, regn och lite mer regn. Suck.. Förgoppningsvis blir allt bra..

Är hemma hos emma och jag har börjat operationen att förstöra mitt hår... Kommer se totalt knäpp ut imorron, men de får bli jättebra...

---

Den bästa låten om studenten någonsin..

Kent - Mannen i den vita hatten


En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem

Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov

Men älskling vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö