Just a step from the edge
Idag är det exakt 42 dagar sen jag skrev något senast, 42! Det är hela 6 veckor. Okej mitt bloggande har varit uruselt hela våren, men inte ett ord på hela den tiden är ju bara dåligt. Man kan inte ursäkta sig för dåligt uppdaterande heller, om det inte uppdateras någontingen någonsin. Under hela våren har jag inte kännt något sug at skriva överhuvudtaget.. Men de senaste veckorna har jag känt något, ganska vag, men ändå en kändsla om att de skulle vara dags att börja igen. Har kommit på mig själv att tänka, de där skulle vatt med i den så kallade bloggen.
En kväll på jobbet började jag skriva på vad som ska bli en lisa med smårecensioner över alla konserter jag har varit på. Att skriva på den kändes precis som det gör att skriva här. Precis som att det inte spelar någon större roll vad man egentligen skriver bara att det är väldigt skönt att spotta ut ord som egentligen inte behöver betyda så mycket mer än att det är ens egna, om ens det ibland.
Får se om jag lyckas börja skriva här igen, eller om motivationen jag har känt bara är något annat. Ska ändra design i vilket fall. Den här blå som har varit i evigheter nu är inte speciellt rolig....
Kan inte riktigt släppa att det har gått 6 veckor, 6 veckor av mitt så kallade sommarlov borta. De tre första veckorna bara försvann, massa åkande, festivalnande och inte göra nåntingen. De senaste tre har bara varit jobb, job och lite mera jobb kominerat med fikande. 4 veckor kvar med jobb innan jag åker tillbaka till skövde. 4 veckor östkust sommarlov. Låter inte helt fel faktiskt. Nu ska jag börja leka med en ny design, så hörs vi snart igen!
(ni kommer aldrig slippa låttexterna på den här bloggen iaf:P)
Qui dit étude dit travail,
Qui dit taf te dit les thunes,
Qui dit argent dit dépenses,
Qui dit crédit dit créance,
Qui dit dette te dit huissier,
Oui dit assis dans la merde.
Qui dit Amour dit les gosses,
Dit toujours et dit divorce.
Qui dit proches te dis deuils car les problèmes ne viennent pas seul.
Qui dit crise te dis monde dit famine dit tiers- monde.
Qui dit fatigue dit réveille encore sourd de la veille,
Alors on sort pour oublier tous les problèmes.
En kväll på jobbet började jag skriva på vad som ska bli en lisa med smårecensioner över alla konserter jag har varit på. Att skriva på den kändes precis som det gör att skriva här. Precis som att det inte spelar någon större roll vad man egentligen skriver bara att det är väldigt skönt att spotta ut ord som egentligen inte behöver betyda så mycket mer än att det är ens egna, om ens det ibland.
Får se om jag lyckas börja skriva här igen, eller om motivationen jag har känt bara är något annat. Ska ändra design i vilket fall. Den här blå som har varit i evigheter nu är inte speciellt rolig....
Kan inte riktigt släppa att det har gått 6 veckor, 6 veckor av mitt så kallade sommarlov borta. De tre första veckorna bara försvann, massa åkande, festivalnande och inte göra nåntingen. De senaste tre har bara varit jobb, job och lite mera jobb kominerat med fikande. 4 veckor kvar med jobb innan jag åker tillbaka till skövde. 4 veckor östkust sommarlov. Låter inte helt fel faktiskt. Nu ska jag börja leka med en ny design, så hörs vi snart igen!
(ni kommer aldrig slippa låttexterna på den här bloggen iaf:P)
Qui dit étude dit travail,
Qui dit taf te dit les thunes,
Qui dit argent dit dépenses,
Qui dit crédit dit créance,
Qui dit dette te dit huissier,
Oui dit assis dans la merde.
Qui dit Amour dit les gosses,
Dit toujours et dit divorce.
Qui dit proches te dis deuils car les problèmes ne viennent pas seul.
Qui dit crise te dis monde dit famine dit tiers- monde.
Qui dit fatigue dit réveille encore sourd de la veille,
Alors on sort pour oublier tous les problèmes.
Kommentarer
Trackback
